Milners Coupe

I likhet med många andra startade mitt motorintresse med filmen "Sista natten med gänget". Man kan lugnt säga att filmen med dess stämning och schyssta bilar gjorde ett djupt intryck på mig. Dagen efter gick jag som i trance och kommande kväll stod jag vid biljettluckan igen för att få se den fräcka bilen en gång till. Filmen var ännu bättre andra gången och efter den dagen var den gula kupen min drömbil. 

I samma veva började jag att läsa motortidningar som Colorod och Start o speed. Jag var mäkta förvånad över att det aldrig förekom några reportage om de två bilarna från Paradise road. Vid några tillfällen såg jag någon notis om filmbilarna men antydningarna om 55:ans"läggmatch" på Paradise road och att 32:an skulle ha härbärgerat en sur 283:a föll mig inte i smaken kan jag säga. 

Efter att ha lärt mig hur man "surfar" på internet slog jag in sökordet "american graffiti" och  hittade faktiskt den nuvarande ägaren till 32:an, Rick Figari.  Efter att i ett antal år svävat i ovisshet om vilka godsaker som 32:an innehöll fick jag nu min nyfikenhet stillad.

När filmen "Sista natten med gänget" skulle spelas in så samlade man i hop ett antal roddar för provspelning till rollen som den snabbaste bilen i dalen.  I den samlingen fanns en fullskärmad röd femfönsters coupe med choppat tak och en vit skinnimitations inredning. Enligt uppgift så var det takets höjd som avgjorde valet. George Lucas, filmens regissör, tog en aktiv del i valet och utformandet av coupens blivande look. Lucas hade själv ett förflutet som rodder och visste vad som krävdes för att "huvudrollen" skulle fyllas. 

Henry Travers ,som var transportation manager,  fick ansvaret att färdigställa Milners blivande coupe. Travers tog coupen till John Franklin´s verkstad i Santa rosa där arbetet genomfördes. Framvagnen renoverades och fick nytt krom, de karakteristiska special byggda grenrören  monterades, grillen choppades, bakskärmarna bobbades, framskärmarna byttes mot ett par "motorcykelskärmar"och till sist kröntes skapelsen med lackering i "Canary yellow. På den mekaniska sidan monterades ett Man-a-fre insug med fyra stycken Rochester 2G- 2 ports förgasare. Man monterade ochså en fyrväxlad super T-10 låda bakom HP 327:an och inför racescenen på Paradise road bytte Traver´s utväxlingen i chev 57 bakaxeln till en 4.10 för att bilen skulle få lite mer "klipp i steget".

Kupen  "ruppade" runt med sin något ojämna tomgång och uppkäftiga utseende under hela filmen och när ljusen i biosalongen tändes så hade en  hot rod som varken var snabbast, hade mest puts eller var mest välbyggd blivit en legend. Hur var det då med den påstådda läggmatchen på Paradise road ? När du läst artikeln om "Falfas 55:a" så kanske du tycker att "den svarte" borde ha tagit racet. Jag har hört många åsikter i frågan och min är att det är först över mållinjen som gäller. Ligger man på taket så spelar det inte någon roll vad man har under huven.

Efter att "American graffiti" hade spelats in så fick filmbolaget för sig att filmen skulle floppa. Med kalla fötter försökte man att få tillbaka en del av sina pengar och man annonserade ut bilen med prislapp på 1500 dollar på vindrutan. Ingen köpte bilen och kupen blev ståendes på filmbolagets område. Tvärtemot vad bolaget trodde blev filmen en braksuccé  och man skickade ut skådespelarna och bilen på en promotionturné. När den var över parkerade man bilen som förevisningsobjekt på studioområdet under några år. Trots att den var ett populärt utställningsföremål lät man bilen förfalla och ett antal delar på bilen stals av souvenirjägare. 

1979 var det då dags att filma uppföljaren " American graffiti 2 ". Travers fick återigen uppdraget att göra bilen körduglig och bilen fräschades upp med lite nytt krom och en ny lack. Jag såg filmen och jag kommer ihåg att jag var lite besviken på den undanskymda roll kupen fick. På senare år har jag tittat på filmen igen och tycker att den fick oförtjänt dåligt betyg av mig ( och av alla andra). AG 2 gjorde alltså en " crash and burn". Filmbolaget plockade fram gamla metoder och bilen såldes via ett anbudsförfarande till en kille vid namn  Steve Fitch som blev den nye lycklige ägaren. Han bevarade coupen i sitt ursprungliga filmskick och ett par år senare kunde Rick Figari få  köpa loss bilen från Steve efter en lång övertalningskampanj. Skicket på bilen idag är i stort detsamma som den dagen Ag 2 filmningen avslutades. Rick har fixat ett nytt elsystem (eftersom det gamla helt saknade säkringar) och renoverat motorn. Under många år använde Rick 32:an som bruksbil och med lite tur kunde man få se coupen ståendes  vid Mels drive-in på Geary blvd i San Francisco . 

De senaste åren har dock bilens kulturvärdet gjort att den mestadels visas på olika bilutställningar tillsammans med en replica på den svarta chevan som kallas "The Ruth 55". Skådespelaren ,Paul Le mat, som spelade John Milner brukar ställa upp och skriva autografer vid dessa tillfällen. Rick har beslutat att inte renovera bilen mer än det som absolut krävs. Han säger att han vill bevara den i sitt ursprungliga filmskick vilket jag tycker är helt rätt. Så då kan jag avsluta den här artikeln med den värmande tanken att kupen lever , mår bra och ibland luftas på sin hemmabana ,Paradise road ( i verkligheten Frates road) , som ligger utanför Petaluma hyfsat nära San Francisco där Rick bor.  

I would like to thank the owner of "Milners coupe" ,Rick Figari, for letting me use the pictures in this article.